Helt sjukt

Där jag bor, måste man ljuga för sina bästa vänner för att klara sig. Är inte det 100% falskhet? Jag strulade med en kille en vecka efter att jag gjort slut med mit ex. Det betydde ingenting, han var full och jag var full.
Men jag var så sjukt feg att jag inte vågade erkänna! Jag ångrar det mer än något annat.. Men jag försöker ordna det nu.
Det dumma är att den kille jag verkligen ÄLSKAR och har gjort det länge, var där. Det känndes verkligen hemskt.
Jag har förlora och bråkat med jätte många kompisar, jag vill börja om och göra det bättre.

"När jag blir stor"

Man får ständigt frågan "vad vill du bli när du blir stor?". Hur ska man kunna veta det vid 15 års ålder!? Vad tänker vuxna med? Vi ska välja gymnasium, "vårt livs största val", yeah right! Livet går inte under för att man väljer fel. Jag undrar också varför vi går i skolan nu? Jag antar att 95% av alla elever inte är skolmogna och förmögna att prestera det bästa de kan. Det är ju sjukt.

Själv är jag skoltrött. Trött på min skola och alla ryckten och skit snack. Det påvärkar verkligen mina studier. Jag har hamnat i fel gäng, "fjortisgänget", inte bra för mina betyg. Men jag vill verkligen klara det här! Jag ska klara det!

Åter igen till frågan om vad man ska bli. Jag har inga speciella drömmar om något jobb. Men jag ser mig själv trippa fram med mina eleganta klackskor, snygga kläder och en takeaway-kaffe i handen genom en gata full med folk i någon storstad. Alla ska kolla på mig och tänka "Wow! Så där vill jag också vara. En lyckad människa".

Mitt liv ska vara stilrent och jag ska bli inbjuden till alla häftiga fester och alltid vara med på vimmelbilderna. Är det en bra dröm? Det är en dröm i alla fall, pappa säger att drömmar är viktigast i livet. För en gångs skull har han nog rätt!


Nu ska jag nog gå och lägga mig, kanske gå ut och ta en cigg först.. Bara inte mamma och pappa kommer på att jag smyger ut OCH röker! Önska mig lycka till.


Mitt nya liv!

Det var länge sedan jag hade en blogg. Senast var nog i sexan, då hade jag en sådan fjantig modeblogg som jag trodde att jag skulle bli känd igenom. Men det blir ju inte alltid som man tänkt sig eller hur?


Jag är 15, klassas som fjortis. Jag vill berätta om mitt liv. Helt anonymt. För just nu har jag verkligen behov av det. Jag tänker dela min åsikter och tankar. Hade det inte varit ganska intressant att faktiskt se vad som rör sig i en 15 årings huvud? Jo, jag tror det. Ni kommer lära känna mig alltmer under tiden jag bloggar.

Jag tänker tyvärr vara HELT anonym i mina texer och inte berätta var jag bor. De är bäst så. De personer jag tänker skriva om kommer jag döpa om för säkerhets skull.

Puss


RSS 2.0